Varför ska man bli biodlare?

Anledningen till att bli biodlare, antingen på heltid eller som hobby, är givetvis individuell. Personligen så tycker jag att det är spännande att få vara en del i hela processen från blommans nektar till honung på burk. Som biodlare kommer man närmre vår fantastiska och vackra natur och får genom bina ett nytt förhållningssätt till den.

Varför jag själv blev biodlare:

Jag bor med min man och våra barn på min mans föräldrargård i Småland där det har funnits bin sedan 1990-talet. Då var det min man och hans mamma som hade biodling som hobby. Bina sköttes inte under flera år men för cirka fyra år sedan bestämde maken och jag att bina skulle bli något vi gjorde tillsammans mitt upp i allt familjeliv.
För att få en bra grund och eventuellt komma ikapp min mans bikunskap så sökte jag för två år sedan en yrkeshögskoleutbildning för biodling i Höör, Skåne. Jag kan i och med den numera kalla mig yrkesbiodlare! Jag har i dagsläget inga planer på att försörja mig enbart på biodlingen men jag är så glad och tacksam för all kunskap jag tillägnat mig dessa år! Ja, det var så här jag blev biodlare!

Allt fler kvinnor blir biodlare, sedan 2003 har andelen kvinnor stigit från 13 till 25 procent. Tankar om detta?

Det sägs att det är en generationsväxling inom biodlingen där de gamla ”bigubbarna” är till åren och att det behövs nya förmågor. 
Dagens samhälle öppnar upp områden som förr inte var traditionellt kvinnliga, för dagens kvinnor och det tror jag kan vara en bidragande faktor.

Kvinnor på landsbygden med bra lokalmöjligheter ser en chans att arbeta hemifrån och därmed finnas till för familj och slippa pendla. En miljöaspekt!

Eftersom det är fullt möjligt att bedriva biodling i tätbebyggt område tror jag att kvinnor vill ha en betydelsefull hobby. Man behöver inte ha stora lokaler eller stora maskiner om man tänker sig biodling som hobby. Vilken fantastisk sysselsättning som fungerar både i stort som smått!

Vad är mest spännande med att vara biodlare idag?

Biodling idag är inget som sker i skymundan och bara berör några få utan biodling finns även på EU:s dagordning.
Det finns mycket litteratur och forskning att ta del av på området. På SLU, Sveriges lantbruks universitet, har vi till och med en professor på bisjukdomar, Ingmar Fries. 
Biodling är alltså inget förlegat utan något som i allra högsta grad aktuellt!
Som biodlare vistas du i naturen och ser dess växlingar från tidig vår till höst. Att känna alla dofter och se naturen skiftningar är en ynnest!

Lite om ”bidöden” som det hört mycket om. Hur jag håller bin friska med naturliga miljövänliga medel.

Bidöden är ett vitt begrepp som påverkar och diskuteras i hela Europa. Neonikotinoider är något som bör nämnas i detta sammanhang och det kommer jag att återkomma till vid ett senare tillfälle i min blogg.
Det jag kan säga är att Sverige förmodligen skulle klara pollineringen utan honungsbiet men vad som händer om solitärbin och humlor påverkas negativt av neonikotinoider forskas det om och är av stor betydelse för den så oumbärliga pollineringen.

För att hålla sina bin friska är den viktigaste uppgiften som biodlare att hålla samhällena starka så sjukdomstrycket på samhället hålls nere.
Starka samhällen innebär att det finns bin på alla ramar i bikupan.
I så gott som i hela Sverige finns det i alla bi samhällen det så kallade varroa kvalstret. Om man inte behandlar kvalsterna dör samhället inom tre år.
De bekämpningsmedel mot varroan jag använder är organiska syror som oxalsyra och myrsyra. Bin har hög tolerans mot organiska syror då flera är naturliga för dem.

Hur kan man få lönsamhet på sin biodling?

Det första steget för lönsam biodling är att hålla bina friska och starka så att de överlever vintern, övervintrar.
Om biodling är ens huvudsyssla så är det oerhört viktigt att ha kunskap på flera områden så som behandling av bisjukdomar som uppstår, drottningodling, veta när det är dags att utöka samhället på olika sätt men också hur man ska positionera sig på marknaden. Vad är din ”ara”, vad utmärker just dig?

Vad kommer vi läsare att få ta del av i bloggen?

I bloggen ”Ett år i bigården” kommer man kunna följa hur jag och min man sköter våra bin. Allt i från första titten ner i samhället om några veckor, hur man gör avläggare, drottningodling, skattning, slungning, silning och tappning. Därtill invintring och efterarbete med vaxrengöring av ramar.
Vart efter vi under säsongens gång stöter på de uppräknade orden kommer jag att förklara vad de innebär.
Jag kommer ta upp viktiga träd och blommor för bina både vad gäller nektar, pollen och propolis och vad de använder dessa naturens källor till i bikupan.
Ett veckans honungsrecept kommer det också att bli!

Vad får man ut av bloggen som icke-biodlare?

Jag får nog medge att det bor en liten berättare i mig, liten men dock! Att få berätta om bin och biodling för någon tycker jag är fantastiskt roligt! Nästan svårt att hejda mig när jag väl fått chansen!
Eftersom jag anser mig fortfarande vara något av novis på området kommer jag att på ett enkelt men förhoppningsvis fängslande sätt berätta om denna otroligt fascinerande superorganism!
Min ambition är inte att göra alla läsare till biodlare utan väcka ett intresse för vår fantastiska natur och den utsökta svenska honungen vi har här! 
Att se ett bi eller ett pollenkorn i förstoring är den vackraste konst och tänk att vi lever mitt i denna pågående konstutställning!

Matlagning och honung!

Om jag utmålar mig som en mästerkock på matlagning med honung så är jag inte sanningsenlig. Jag tänker inte få er att tro att jag kan allt inom detta gebit men det jag faktiskt gör är att jag bakar mitt bröd med honung och söndagsstekens brunsås rundas alltid av med en klick honung! Vem har inte gjort chevre med ringlad honung och skjuts in i ugnen, så säg?! Mums!

Däremot tänkte jag ta mig i kragen och delge och laga ett honungsrecept varje vecka och i och med det tillsammans med läsarna, upptäcka allt gott som finns att laga.

Aktuell/just nu:

Mottagit gesällbrev som yrkesbiodlare, vaxning och spikande av ramar. Ska börja blogga för tidningen Lantliv.